LEVA SOM IDA : februari 2014

Om mig

För 10 år sedan började jag att bli sjuk, det var som att det fanns en tickande bomb i mig som några månader senare fullkomligt exploderade. Jag kom att spendera ett halvår på sjukhus. På nätterna, när jag låg ensam på mitt gula sjukhusrum och hade fruktansvärt ont, brukade jag ibland fundera på om jag skulle kunna förmå mitt hjärta att sluta slå bara genom att önska det riktigt mycket...Det gick inte. Och tur var väl det. För annars skulle jag inte sitta här idag, och skriva de här raderna. Jag hade inte kunnat gå in och titta på mina två fina döttrar (som läkarna sade att jag inte skulle kunna få!) när de sover sött eller krama om min man. Eller missbruka Brio, eller skratta mig fördärvad eller...ja, ni förstår va!?! Jag fick mitt liv tillbaka, och lever idag ett högst ordinärt liv även om jag väl inte vet om jag är särskilt ordinär:).

Det här är en opretentiös blogg! Jag skriver mest för mitt eget nöjes skull, det blir ju lite som en dagbok. Men följ mig gärna på mina turer längs "memory lane" eller i min vanliga härliga/jobbiga/stressiga/roliga vardag där jag försöker, säkert precis som ni, att ta tillvara på livets guldkorn på bästa sätt.

lördag 22 februari 2014

Lite sköna citat

För en tid sedan läste jag på en kompis facebooksida om hur folk svarat på frågan om de kunde tänka sig att köpa något som barn tillverkat (det handlade om barnarbete, barn som måste hjälpa till att försörja familjen alltså). Ett pucko hade då svarat att "nej, jag köper inte sånt som barn har gjort, de har ingen känsla för kvalitet". Vilket otroligt korkat och roligt uttalande)!

Det finns ju en del saker som folk sagt som man lägger på minnet. Följande minns jag inte, men jag har fått det berättat för mig. Det var en av mina syrror, som när hon var liten gick fram till en annan tjej i kvarteret och sade: "Vet du en sak, du är en tjock människa." Ja, barn kan ju vara sådär ärligt brutalt ärliga. För några år sedan bodde jag hemma hos den syrran och hennes dotter var med i badrummet när jag duschade. Hon stirrade på mig och konstaterade att "dina bröst hänger mycket mer än mammas bröst!" Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet eller vad heter det:)?

Min mamma sade några sköna grejer när jag låg på sjukhus. Hon myntade bland annat det nya ordspråket "Morgonstånd har guld i mund." En annan gång, när jag skulle vägas, vilket jag tyckte var krångligt och gjorde ont, försökte hon få mig att slippa genom att säga: "det behövs inte. Ida är 165 ½ cm lång, det har hon alltid varit." Lilla mamma:)

Mina egna barn har sagt mycket skojiga saker! Tildas bästa är nog när vi var på BVC på 3-årskontroll (då språkutvecklingen kollades). BVC-sköterskan frågade Tilda vilken hennes favoriträtt var. Tilda tänkte efter och så sade hon: "Mamma gillar inte kött. Och inte bajs. Det är inte så många som gör det, bara Elsa (en hund) och Peter (en kompis som någon vecka innan smakat på harbajs)." BVC-sköterskan konstaterade sådär lagom road att "Språkutvecklingen är det iaf inget fel på!"

Stinas roligaste är nog "jag säger jo och då blir det så." Hennes gulligaste hittills är "jag älskar min pappa, min mamma, min stojasystej syjjan, tefan och min teve."

Finns så mycket skoj som folk säger! Om jag har sagt något minnesvärt? Nej, inte vad jag kan komma på...:). Själv då, vad har du sagt för skoj?

För övrigt:

...sörjer jag att OS snart är över. Men vilka tävlingar! Charlotte Kalla, ojojoj!
...har jag verkligen tagit en lång paus från bloggandet...blev nog någon slags urladdning förra gången!
...funderar jag på det här med ögonfransförlängning, kan det va nåt?

/Ida