Jag tänker framför allt på de stunder vi har tillbringat i bil denna sommar. Inte sådär jättemånga stunder (man har ju ändå viss överlevnadsinstinkt!), men det har ändå blivit några långresor, bland annat till Värmland. Enligt Eniro ska resan Säter-Karlstad inte ta mer än drygt tre timmar, men när man sen plussar på alla stopp för toalett, gråt och tandagnisslan, rastning av hund, stopp för att lugna ner nerverna, stopp för att fixa till surfplattorna o.s.v så tog ju resan det dubbla. Och jag skojar inte när jag skriver att det första "är vi framme snart?" kom innan vi passerat Borlänge.
Frågan senare följd av "men hur långt är det kvar? Jag dör om vi inte är framme snart. Åh, hur länge ska vi behöva sitta här? Hur långt är det kvar? Hur långt är det kvar? Nu då, hur långt är det kvar? Är vi framme snart?". Hela resan. Hela lååånga resan dessa frågor. Trots bilgodis. Trots dvd-spelare och film. Trots glasspaus. Trots hemska barnskiva som spelas om och om igen.
Mina föräldrar måste ha haft starkare nerver än jag. Vi gjorde ju resan Uppsala-Arvika och tillbaka flera gånger/år, och den tog 4 ½ timme, inklusive stopp. Hela bilen var proppfull! I bilen satt mamma och pappa i framsätet, Sofi, Karin och Eva bak, och allra längst bak låg Ann och jag, tillsammans med hamster- och/eller undulatbur. Resan följde alltid samma mönster; innan vi ens kom iväg var det mamma som såg till att vi packade, medan pappa mest gick runt och stressade på oss och hotade med att den som inte var klar prick klockan t.e.x nio fick stanna hemma. Tio minuter i nio busvisslade pappa, och då gällde det att fort som fan springa till bilen för annars var utbrottet nära. Och så packade vi in oss som sillar. Efter någon mil kom godiset fram, alltid samma resgodis, och någon av oss kom med frågan "är vi framme snart?" eller "vilken huvudstad är vi i nu?" Pappa körde och mamma var medlaren. Jag blev alltid kissnödig. Vi stannade i Örebro. Varken förr eller senare. Vi stannade på samma ställe i 10 minuter. Varken mer eller mindre. Och på den tiden skulle vi all hinna kissa och äta varsin glass. Vi fick på förhand berätta för mamma vilken glass vi ville ha. För det skulle gå undan.
En av syrrorna (ni som känner oss kan med uteslutningsmetoden lista ut vem) har skrivit en fin liten dikt om våra bilresor, som beskriver dem väldigt bra:
"Åka bil i många mil, det är inte roligt.
Kommer man ordentligt fram är det rent otroligt.
Karin sjunger högt och gällt, fasligt vad det låter.
Hos Eva är det lika illa ställt, min trumhinna den gråter.
Ida gnäller och Sissi skäller och själv är jag så tyst.
Den här versen är verkligen schysst."
Ibland hade vi också roligt i bilen. Vi gjorde korsord till varandra eller lekte "Farbror Abraham" så bilen höll på att gå sönder (i alla fall sade pappa det). Hur som helst var de dryga de där resorna. Så jag förstår ju mina barn egentligen, men önskar såklart att humöret kunde hålla lite längre än till Borlänge. Särskilt som vi mutar fint med godis, frukt och skojig musik!
Men vi har som sagt haft en härlig sommar. Direkt när skolan slutat tog vi tåget (det var ett smart drag:) till Stockholm där vi lyxade oss på hotell och upplevde Skansen, Astrid Lindgrens värld och andra sevärdheter. I Värmland gjorde vi lite av varje, barnen pratar mest om godisbingot och Mariebergsskogen som levererade även i år. Tilda har gått på körkollo och simskola och Stina har lärt sig att cykla (fast nu vill hon inte helt plötsligt). En dag spenderades i Furuvik, med bad och massvis med karuseller. Det var så härligt att se tjejernas (och även Roberts) glada miner när de åkte karusell efter karusell...
Vi har badat och vi har lekt. Robert har försökt dribbla som Zlatan och jag har lyssnat på många böcker under mina sköna kvällspromenader. Vi har haft tid för varandra. Oftast härliga stunder med mina älsklingar. Ibland skitjobbiga stunder när monstren varit på besök. Som vanligt alltså. Och nu tar vi höst!
För övrigt:
- ...är jag så bedrövad över alla EU-länder som stänger sina gränser för människor på flykt. Var finns samarbetet, medkänslan?
- ...ser jag fram emot ett nytt läsår på "min" skola. Det är så skoj att vara skolkurator!
- ...har jag skaffat en skitsnygg var tröja så nu är jag redo för hösten!
