I minnet hamnade jag på Morkullvägen i Sunnersta (Uppsala för er som ej vet), i vår fula villa som såg ut som en skokartong, den fulaste villan i kvarteret. Men också den villa som nog var mest full av ungar, liv, stoj, stök och skratt. Och pianospel.
Alla mina syrror spelade piano. Jag valde i stället tvärflöjt, och har aldrig blivit något vidare på piano, vilket jag tror beror på mina korta fingrar:). Hur som helst spelades det väldigt ofta på pianot i källaren och på flygeln i vardagsrummet uppe, gärna samtidigt. På dagen var det aldrig tyst hemma hos oss. Det kanske inte blir det när man är fem barn, som dessutom drar med sig kompisar hem, och så mammas dagbarn på det. I köket var mammas radio alltid på, hon lyssnade på p1. I vardagsrummet låg ofta pappa och vilade örat och lyssnade på p2 (och då fick ingen spela på flygeln). Hade vi otur var det "Klingan" han lyssnade på, med för oss obegriplig musik. På väggen i matrummet satt buren med våra undulater och de kvittrade hela dagarna. Och i våra rum skvalade radio, och så prat och skratt ovanpå det. Kanske inte så konstigt att jag även idag älskar att vara omgiven av ljud. Jag tycker om när jag hör grannarna gå ovanför eller när jag hör en radio skvala några hus bort. Och jag trivs när barnen låter mycket, när det är mycket liv och rörelse. När det kommer fler barn och hälsar på.
En typisk dag i skokartongen så satt Karin och spelade piano redan på morgonen. Sedan sprang hon iväg till bussen för att åka till skolan, missade bussen, och spelade då en stund till. Efter skolan satt Eva eller Ann och klinkade, och några år senare även Sofi. Lillsyrran hade ju oboe som sitt instrument men tog även privata lektioner av Ann, och Eva konstaterade surt att Sofi hade så lätt för sig. Själv var jag livrädd att Sofi skulle börja spela på min tvärflöjt också för då skulle hon säkert snabbt bli bättre än vad jag var. Jag tror t.o.m att jag gömde den vid något tillfälle för att vara på den säkra sidan. Vissa dagar nådde ljudnivån nya höjder. Det var när Anns kompis var på besök och sjöng till hennes pianospel. Hon sjöng högt men kanske hellre än bra...
Jag minns när syrrorna spelade fyrhändigt, och jag kommer ihåg pianospel vid jul och andra högtider. När pappa fyllde 50 tvingades lillsyrran sitta och spela en marsch för gästerna, vilket nog imponerade mer än sången vi framförde vid middagen, då fyra av fem bara tokgarvade:).
Ibland låg jag i soffan och bara njöt av deras spel. Jag brukade få Sofi att spela något riktigt smörigt och så satt jag där och drömde efter den stora kärleken eller nåt...
Tyvärr är det dåligt med pianospel hemma hos oss, där jag bor nu, det gröna huset i Säter. Jag har dock börjat lyssna på, och njuta av, klassisk musik på äldre dagar, och jag föredrar när styckena innehåller mycket piano. Till köket har jag införskaffat en liten radio där jag ibland lyckas "ratta in" p1. Det känns lite som hemma, som i barndomshemmet...
Annars får jag passa på att njuta när en elev bjuder på lite pianospel en vanlig skoldag, eller när hen spelar så ögonen tåras på skolavslutningen. Njuta, och minnas de härliga åren i skokartongen, den fulaste villan i kvarteret där det aldrig var tyst på dagarna.
För övrigt:
- ...har jag snart 7 veckors ledighet!!!
- ...håller jag för 100:e gången på och bryter mitt nezerilmissbruk. Jag har i skrivande stund gått från den blå flaskan till den rosa (steg 1 avklarat).
- ...önskar jag er alla en Glad Midsommar!
