Jag har valt ut några händelser som får sammanfatta mitt år, och jag ska även ge några tips inför årets julklapp 2018. Innan det vill jag passa på att säga att det här blir mitt sista blogginlägg. Jag tror bloggen har gjort sitt, jag skriver i andra forum nu, och kan dessutom lägga ut direkt på fb i stället. Stort tack till er som läst, och ett extra tack till min trogna följare, du är ju bara bäst!
Så...
Årets glädjetjut: När jag fick mejl från Ulrika på Idus förlag som skrev att hon blev berörd av min bok och ville ge ut den. Vilken känsla!
Årets surrealistiska: Samma som ovan.
Årets roligaste: Helgen vi var på Kolmården. Vet inte om jag någonsin skrattat så mycket, och det gjorde jag tillsammans med barnen som då var 6 och 9 år, och åt så knäppa saker. Så glad att de har ärvt min briljanta humor (eller vad säger du Robert?)!
Årets bästa "framträdande": När jag föreläste för sjuksystrar som har hand om organdonation. Vilket gensvar och vilket intresse, det var skoj!
Årets jobbiga: Att sammanställa boken. Så många minnen, det var smärtsamt att skriva men samtidigt väldigt befriande. Bästa terapin ever!
Årets impulsköp 1: Ännu en träningscykel. Än så länge används den i alla fall.
Årets impulsköp 2: Marsvin. De flesta barn får tjata ihjäl sig för att få ett husdjur, hos oss är det mer föräldrarna som ger på barnen djur...(jaja, iaf jag)
Årets mesfason: Att föreläsa utan att ta betalt. 6000 ska man ta enligt någon lathund, jag tar 0, förutom när jag föreläste i Uppsala, men de pengarna fick jag aldrig. Ida, ett ekonomiskt snille!
Årets arga 1: När barnens skola inte gör det rätta enligt mig...
Årets arga 2: När Metoo får en att komma ihåg hur man har behandlats vissa gånger...
Årets hopp: Metoo-kampanjen. Må den leda till en mer jämlikt och bättre samhälle för våra barn!
Årets skärpning: De gånger jag brusat upp och skällt på barnen
Årets mirakel: Den antidepressiva medicin jag börjat ta som gör att jag brusar upp betydligt mer sällan och som gör att jag kan stå i kö utan att freaka ut!
Årets vårdproblem 1: Förlossningsvården
Årets vårdproblem 2: BUP. Både privat och i jobbet har jag fått se hur barn och ungdomar, uppenbarligen i behov av hjälp har skickats hem eller hänvisats till en kö eller vårdcentralen. Vi har väntat på att få träffa en arbetsterapeut i över ett halvår, och jag har bestämt mig för att ta mitt barn ur kön så jag kan söka hjälp någon annanstans om det behövs...Den psykiska ohälsan ökar lavinartat hos våra ungdomar och så finns dessa köer, bedrövligt!!! För att citera Sverker O: "SKA DET VARA SÅ?"
Årets stolta ögonblick 1: När jag satt som en riktig idrottsförälder i simhallen och såg Tilda simma som bara den. Hon som minsann inte velat gå på någon aktivitet och hon som minsann inte ville tävla. Dessutom var hon med på en fest precis i början där hon inte kände nån men ändå vågade gå dit.
Årets stolta ögonblick 2: Att många gånger få se Stina vara den allra finaste kompisen genom att låta alla vara med, ta hand om sina småkusiner och stå för ett enormt rättvisepatos:).
Årets stolta ögonblick 3: Robert tog sin undersköterskeexamen!!!
Årets stolta ögonblick 4: När jag höll min bok i mina händer för första gången. Wow, det blev ju en riktig bok!
Årets naiva: Att tro att jobbet var över när boken var skriven...sen ska den ju sälja också.
Årets insikt 1: Jag är ingen försäljartyp. Eller jo, kanske om jag skulle sälja någon annans bok.
Årets insikt 2: Många har otippat köpt boken och gett komplimanger, kommit på bokrelease osv. Vissa, som jag räknat som hyfsat nära vänner, har lika otippat inte köpt boken, och jag undrar fortfarande varför...
Årets frisyr: Trumps. Vem kan slå den liksom?
Årets hårfärg: Olika nyanser av lila.
Årets förvandling: Anna Book (men blev det till det bättre?).
Årets skämtpryl: Lösmustaschen (eller hur syrror?).
Årets hemska: Terrordåd, i Stockholm (när jag och T var där) men också på så många ställen. Så skrämmande!!! Vad händer med världen hörrni?
Årets möte 1: Härliga författare som jag har fått träffa i samband med mässor och signeringar.
Årets möte 2: Alla fina ungdomar på min skola.
Årets kalas: Mitt boksläppskalas.
Årets sommar: De flesta klagade på vädret, men jag var skitnöjd och badade över 20 gånger.
Årets sommarprat: William Spetz
Årets Spotify: På min lista fanns en del Åsa J (otippat), Laleh, några låtar om bajs (faktiskt inte mina) och ettan är för pinsam för att avslöja.
Årets prestation: När jag plötsligt sprang på riktigt och lyckades komma före Stina uppför en backe.
Årets missbruk: Som vanligt nezeril.
Årets bästa tv-serie: Vår tid är nu.
Årets fantasi: Trodde ni va...:)
Årets tjat: Jag själv som tjatat om boken.
Årets löfte: Alltså löftet för nästa år. Som vanligt ska jag inte börja knarka. Ska även försöka dra ner rejält på sockret.
Så, det får nog räcka.
Tänkte avsluta det hela med ett föreslå vad som kan bli årets julklapp 2018.
1. Jag skulle bli glad om någon kunde uppfinna en "gnäll-varnare". Så fort någon börjar gnälla så börjar det spelas en munter melodi typ "sudda sudda...", så blir personen förmodligen skitsur men hen slutar iaf att gnälla.
2. Med tanke på hur långt läkarvetenskapen har kommit vill jag att någon snabbt som ögat uppfinner en maskin som kan radera speciella saker ur minnet. Tex skulle man då kunna radera något pinsamt man gjort, eller minnet av en bra tv-serie så att man kan se den igen. Det bästa vore om folk då raderade minnet av att de läst min bok så att de köper den igen. Vad snopna de skulle bli när de ser två i bokhyllan sen.
3. Eftersom politikerna vill att vi ska jobba tills vi trillar av pinn, så borde ju robotar inte ersätta oss på jobbet (bättre att slita ut oss människor) utan det borde uppfinnas robotar som ger oss mer tid för våra arbeten. De kan ta hand om hemmet i stället, ha sex med oss (så att partners kan jobba och vice versa), och det bästa av allt; tänk en robot som kan föda våra barn. Då behöver ingen vara sjukskriven inför en förlossning, och kan roboten amma så kan ju den vara hemma med barnet sen. För JOBB, det är melodin det!
4. Till min egen kommun: Jag behöver ingen liten högtalare eller ljusstake eller knäckebröd heller för den delen. Skänk julklappspengarna till välgörenhet i stället.
Med det sagt, tack, och vi ses på andra ställen men nu bommar bloggen igen!
All kärlek
/Ida
/Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar