När jag var hos min (väldigt unga frisör) för några dagar sedan strömmade "Forever young" i högtalarna. Ni som var med på den tiden (vilket jag tror att nästan alla mina bloggläsare är) vet att det var en hit med gruppen Alphaville. Jag kunde inte låta bli att berätta för frisören om hur jag brukade sitta i mitt rum, vara sådär lite härligt tonårsaktigt olyckligt kär, och lyssna på den låten. Jag berättade även om att vi på den tiden lyssnade på den heliga Tracks-listan på lördagar, och att vi dessutom inte kunde bärga oss till lördagen därpå utan spelade in typ hela listan på ett kassettband så att man kunde lyssna på det om och om igen tills nästa lördag äntligen kom.
Dessa härliga blandband! Inspelade från Tracks som sagt men även från andra radioprogram och tv-program (!), som Melodifestivalen. Då ställdes helt enkelt bandspelaren bredvid tv:n och så ombads resten av familjen att hålla käften under hela melodifestivalen så att det inte blev störningar på inspelningen. Ofta blev det ändå just störningar, av Kaj Kindvall (som var programledare för Tracks) eller någon mogen syster som i efterhand satt och spelade in när hon sa "prutt" ungefär sju gånger i varje låt. Jag var ofta nöjd med blandningen jag fick till i mina band, och blev därför lite ledsen när en svåger retade mig för att jag hade med "I wanna know what love is" två gånger på samma kassettband (den var ju faktiskt väldigt bra).
En gång hade jag och min kompis Ingela gjort ett i vårt tycke väldigt bra blandband, som vi avslutade med att vi tillsammans sjöng Orups "Stanna hos dig". Vi visste inte att en av Ingelas storebrorsor lånade med sig bandet, uppenbarligen utan att lyssna på hela, när han skulle på en fest. Ni kan tro att han höll på att gå under jorden när vår duett kom på slutet...han visste inte då att vi några år senare skulle skämma ut honom ännu mer när vi var sånganförare på hans studentfest och i sånghäftet hade klämt in en egenskriven klämmig visa med namnet "snorsången". Usch, nu skäms jag nästan lite i efterhand, men bara nästan...:)
Det var härligt på kassettbandens tid! Tänk alla gånger vi lyssnade, och sjöng med i Marie Fredrikssons låtar, när vi åkte runt med moster Maggan på somrarna. Ett tag kom hon in i en Billy Idol-period som vi andra inte förstod oss på, men vi tjatade tillbaka vår Marie Fredriksson. Och så mindes vi tiden innan kassettbanden, när vi i stället satt och sjöng sommarvisor och andra slagdängor, som Internationalen, I en sal på lasarettet och Det var en gång en höna. Hade vi riktig tur så sjöng syster Eva en egenskriven sång om dimma eller något liknande:).
Förutom kassettband så fanns det Lp-skivor. Hemma hos oss fanns det Beatles, Povel Ramel (kokosnöten), Barbra Sresisand och så några visskivor. Och när vi barn började köpa skivor så utökades samlingen med Agnetha Fältskog, Rick Astley och George Michael, vars I want your sex var över nio minuter lång, vilket vi tyckte var väldigt fränt! Nu får jag inte heller glömma Whitney Houstons första skivor. Å, vad vi lyssnade på, och sjöng med i dem. Det var mycket sång i vårt vardagsrum. På gymnasiet hamnade jag i en Barbra Streisand-period, och när jag var ensam hemma på somrarna satt jag och sjöng med i hennes smärtsamma låtar till långt in på småtimmarna. Och så Louise Hoffsten, och Mariah Carey förstås...
Musik var inte lika lättillgängligt på vår tid, förklarade jag för frisören, som kanske inte lyssnade så intresserat längre (när jag tänker på det så har en klippning aldrig gått så fort). Vi sparade till våra skivor, vi var trogna våra radioprogram och vi såg på de musikprogram som gick på tv. Bagen, kommer ni ihåg? Det enda tråkiga var ju att de aldrig visade hela musikvideon. Cia Berg gick in och avbröt precis som Kaj Kindvall. Jag kommer också ihåg att Kaj en gång förklarade varför han avbröt mitt i låtarna. Jag fick nämligen med hela hans förklaring på ett av mina band (det gällde att hänga med, annars blev det så).
När jag flyttade hemifrån, flyttade in i studentkorridor och fick fler kanaler började jag se på MTV. Innan hade jag i princip endast sett "Beavis and Butthead" hemma hos Ingela. Vi hängde ofta framför dessa musikvideos. Jag kommer ihåg när jag och Staffan, en kille i korridoren, satt en hel natt och såg på MTV och pratade. Det blev aldrig läge att gå och lägga sig för det kom ju alltid en ny bra låt (att det var samma som snurrade hela tiden gjorde inte så mycket). Han var trevlig den där Staffan, undrar var han tog vägen? Han var tydligen länge kär i mig vilket jag inte riktigt fattade. På en blöt fest hällde jag en läsk över honom (oklart varför) och då tröttnade han på mig (konstigt!). Hur som helst, en trevlig kille!
Jag saknar tiden när musiken var så viktig och lite svårare att nå...Självklart har musiken betytt mycket även i vuxen ålder (jag har ju tjatat om min Åsa Jinder-besatthet) men det är inte som förr...jag lyssnar alldeles för lite på musik nu! Både jag och min man egentligen, fast vi båda älskar musik. Han förnekar dock att han var ett Tracks-barn, för lite hårdrock där kanske. I början när vi dejtade var det ändå mycket musik. Första gången jag var hemma hos honom försökte han vinna mitt hjärta med en "Absolute love"-skiva. Det gick sådär...det krävdes ju faktiskt en Åsa Jinder-konsert för att jag skulle bli kär, som jag berättat om tidigare.
Mer musik ska det bli! Jag ska faktiskt börja med barnvisor. Igår när jag nattade Stina så fick jag sjunga så länge att jag kom in på sånger jag inte sjungit på evigheter. Och då blev det tydligt att jag glömt så många texter. De vill jag lära mig på nytt. Och så ska jag ta mig tid att lyssna mer på musik, inte bara på böcker. Dessutom hörrni, på söndagar har vi faktiskt DigiListan...
Jag vill ändå avsluta med att ge er som också satt med bultande tonårshjärtan under den tid som Alphaville regerade en chans att njuta en stund, så här kommer videon (om någon arbetskompis läser kanske ni kommer ihåg att jag på introtävlingen förra året tog låten på två toner:)):
För övrigt:
- ...har jag idag sett hur min stora tjej övervann sin nervositet och deltog i truppgymnastikens uppvisning. Även lilla var med och visade Bamsegympa.
- ...har jag bestämt mig för att gå "all in" vad gäller julen. Inte de dyraste klapparna men i övrigt ska vi verkligen jula oss. Jag tror vi behöver det i dessa mörka tider!
- ...känner jag att det inte nödvändigtvis måste vara måndag imorgon...
/Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar