Hur som helst hade vi det trevligt; vi fikade, hälsade på vänner (har ju lärt känna en del här nu), lyssnade på fiolgnissel, beundrade folkdräkter, ropade "hå och hej" åt scoutkåren som till slut reste midsommarstången, och dansade såklart runt den redan nämnda stången. Barnen var glad och nöjda, modern likaså. Fadern arbetade.
När jag var liten brukade familjen gå upp till Hembygdsgården i V:a Sund. Där dansade vi och åt bullar som hängde på snören. Hemma igen njöt vi av mammas jordgubbstårta, den godaste av tårtor. På kvällen var det alltid grillning på schemat; kött, hemgjord kläggig potatissallad med massa lök i, och så mängder med chips. Moster Maggan köpte flera påsar åt oss barn, och pappa hade en egen påse med lättsaltade chips. Några större mängder alkohol till de vuxna fanns inte, även om jag antar att mamma och pappa drack lite öl och lite vin. Efter grillningen var det dags för femkamp eller "Burken", hela familjen var med. Kanske tog vi också ett kvällsdopp innan vi gick på promenad för att kolla på "fullisar". Hade någon av oss tur fick man något av en "fullis", i alla fall kommer jag ihåg att lillsyrran fick en keps av Stasche, som inte alls betedde sig som vanligt utan var ovanligt pratig och glad när han kom vinglandes på sin plastcykel. Kvällen avslutades alltid med att vi ungar gick ut och plockade sju sorters blommor under tystnad och därefter fnissande försökte att inte prata på resten av kvällen. Jag antar att moster Maggan njöt av att vi inte pratade så mycket en kväll per sommar. Vi somnade med blommorna under kudden och föreställde oss vilka prinsar vi skulle drömma om (drömde faktiskt om en polis en gång, var är han?:)).
I vuxen ålder har midsommar inte varit så speciellt faktiskt, minns knappt vad jag har gjort hälften av gångerna, och det beror inte på fylla, i alla fall inte alla gånger. Ett år var vi på en camping i Lysekil, mellansyrran och jag och några killar. Det var ingen höjdare om jag minns det rätt. Jag saknade mest pojkvännen som inte var med, och ägnade tiden åt att mota bort en kille som alltid stötte på den Bernersyster som för tillfället inte hade någon kille med sig. Jag minns en annan midsommar när jag och en av mina bästa vänner höll på att frysa häckarna av oss i Mariebergsskogen. Vi gick muttrandes omkring, och tyckte synd om oss själva som inte hade någon partner att fira midsommar med. Det lyste nog "olycklig" singel i våra ansikten. Vi fantiserade dock om en män vi skulle träffa, antagligen på Konsum eller på ett tåg eller så, för i Mariebergsskogen fanns det i alla fall inga intressanta karlar. Året därpå hade vi faktiskt träffat varsin karl, och min kompis är ihop med sin sjukt trevliga karl fortfarande. Jag förlovade mig med min på just midsommarafton, men hur det gick för oss vet ni ju redan.
År 2004 firade jag midsommar tillsammans med familjen på en balkong på Centralsjukhuset i Karlstad. Sjukhuspersonalen var så snäll som föreslog att vi kunde fira där, eftersom mamma så gärna ville komma och bjuda på den sedvanliga jordgubbstårtan. Mamma la en stor bit tårta på min tallrik. Efter över ett halvår på sjukhus, med dropp och sedan mat utan socker, och dessutom cellgift som förstört smaklökarna så smakade inte tårtan så gott. Tvärtom smakade den jord, vilket jag också lät alla få höra medan jag snabbt spottade ut min första tårtbit. Stackars mamma som hade gjort sig till såg så ledsen ut. Jag var både glad och sorgsen den dagen. En syrra frågade varför jag inte var glad, jag som blivit så mycket bättre och fått mitt liv tillbaka. Jag minns inte om jag svarade men om jag gjorde det lät det väl ungefär såhär: "jag är så lycklig över att ha blivit hjälpt. Men idag skulle jag egentligen ha gift mig, inte suttit på en balkong och ätit tårta som smakar jord." För så var det ju, och det var kanske inte så konstigt att jag var lite ledsen i ögat.
I år är jag inte ledsen. Jag är heller inte berusad, och har inga planer på att bli det. Idag är en högtid jag firar med Robert och barnen. Eftersom vi dansade igår så struntade vi i Säterdalen idag, mest för att slippa tivolit (jag är väl gammaldags men tycker inte att det behöver vara där). Sedan blir det såklart grillning, med chips, och så jordgubbar och lekar. Jag tror också att vi skippar att gå och titta på "fullisar" även om det säkert finns rätt många av den varan framåt kvällen i Säterdalen. Och sju sorters blommor är det ingen idé att plocka, jag kan ändå inte vara tyst. Men det kanske kan vara något för barnen såklart:).
Ha en riktigt trevlig midsommar!!!
- ...är jag bestört över Sveriges nya striktare flyktingpolitik, speciellt över att vi försvårar för människor att återförenas med sina familjer.
- ...var ju EM inte så roligt att följa.
- ...blir det ändå spännande (och ja, kanske lite skrämmande) att se vad konsekvenserna blir, för oss, men också i ett större perspektiv, när England lämnar EU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar