Miraklet Matilda - en kärleksförklaring

Eva Matilda Stefansdotter Berner. Min förstfödda. Mitt första mirakel. Min stora tjej. Hjärtat mitt.
Om du bara visste. Hur mycket jag älskar dig. Men det kan du inte veta. Kanske en dag, när du själv får barn, kommer du att veta men inte förrän då. För kärleken till ett barn går inte att beskriva, knappt att förstå...

Jag har älskat dig sedan dagen jag tog ett graviditetstest på jobbet och höll på att svimma inne på toan. Nej, egentligen kom nog kärleken ännu tidigare, när en doktor talade om för mig att det fanns en chans för mig att få barn trots allt, fast en annan läkare bara givit mig 1 % chans att få bära ett barn i min mage. Redan då började jag hoppas, och längta, och älska, fast då visste jag ju inte vem du var, att du skulle bli det fina resultatet av att mamma och pappa kramades extra länge en kväll, som det står i Bamse:)

Du kom till världen en tordagskväll i oktober. Jag minns att det var en torsdag, för kvällen innan åkte pappa och jag in för att vi trodde det var dags. Men men jag vägrade att åka förrän jag sett klart "Bonde söker fru" och det brukar visas på onsdagar. Hur som helst...efter mycket dramatik kom du så till världen. Den lycka jag kände när jag vaknade ur narkosen och pappa kom och lade dig i min famn hade jag aldrig någonsin upplevt tidigare. Det var en sån självklar kärlek som kom till mig, och det var likaså självklart att den krabat som växt i min mage de senaste 9 månaderna var just du. Som vanligt fäller jag några tårar när jag tänker tillbaka på den stunden. Från det ögonblicket förändrades mitt liv. I det ögonblicket fanns bara du och jag och pappa och jag visste att du skulle förändra och förbättra mitt liv, och att jag skulle göra allt som stod i min makt för att hjälpa dig på din väg genom livet.

Jag ser mycket av mig själv i dig, och mycket från din pappa. Men sen finns det mycket som är bara DU. Från mig har du (förutom intelligensen och ditt vackra utseende:)) ärvt din visuella humor. Det är jag glad för. Redan som liten började du skratta åt föremål som såg roliga ut, och började få bilder i ditt huvud av knasiga ting...tänk vad vi har fantiserat tillsammans, och skrattat åt våra påhittade texter. Du har kanske en av världens barnsligaste mammor, som du konstaterade själv en gång: "mamma, du skrattar åt bajs och du är 39 år. Jag är bara 5".

Något som utmärker dig mer är ditt heta temperament och din känslighet. Du är försiktig och har en integritet, du släpper inte vem som helst in på livet. Jag älskar din känsliga sida, du är tydlig med dina känslor och du har inga problem att visa dom. Jag kommer för alltid minnas nyårsafton förra året när vi såg en film som handlade om kärleken mellan en flicka och hennes mamma. Vi grät båda två. Jag såg hur tårarna sipprade nerför dina kinder som bar spår av godis och chips. 

Mamma och pappa lever inte tillsammans, och det gör ont i mig när du uttrycker hur mycket du saknar pappa. Och det kan även göra ont i hjärtat av saknad. Fast att vi ibland bråkar mycket och länge så brukar jag börja längta efter dig i samma sekund som du åker ifrån mig. Men jag vet ju att du har det bra hos pappa. Som jag har sagt många gånger; din pappa är en fantastisk man! Jag hoppas att vi alltid kommer att kunna vara bra vänner, och framför allt bra samarbetande föräldrar till vår fina tjej!

Jag är så nyfiken inför hur ditt liv kommer att bli, och jag hoppas att jag får följa dig länge. Kommer du börja spela fotboll, eller blir det dans eller teater eller orientering, eller ingenting? Vem blir din bästis? Vill du studera? Vad kommer du att jobba med? Kommer du att gifta dig med en man (eller kvinna?)? Får du barn? Vilka utmaningar kommer du att ställas inför? Men det viktigaste av allt; får du vara frisk och kommer du att ha det bra? Det är de absolut viktigaste beståndsdelarna i livet! Att få vara frisk och att få känns sig tillfreds med livet (lyckan kommer och går)! 

Eva Matilda Stefansdotter Berner. Min förstfödda. Mitt första mirakel. Min stora tjej. Hjärtat mitt.
Jag älskar dig. Till månen och tillbaka. För evigt och vad som än händer. Så mycket att jag knappt kan förstå det själv. Eller beskriva. Men nu har jag i alla fall försökt.


För övrigt:

• ...är vi lyckliga över att få bo kvar i vår lägenhet! Nu skulle vi "bara" vilja ha ett bubbelbadkar!
• ...har vi 20 paket Löfbergs Lila i skafferiet. Vem vill komma hit och dricka kaffe?
• ...är jag stolt över min nya husliga sida. Denna helg har jag åstadkommit hembakat bröd, egen müsli och en god äppelpaj.

/Ida