Mens, mens , mens

Vilket tjat det har varit om mens ett tag! Det ska mensas hit och mensas dit, och det är folk som skriver om att det är skämmigt medan andra skriver om att det ju är det naturligaste i världen. Eftersom ju jag har en sån välkänd blogg med så många följare (1 stycken:)) så vill ju inte jag vara sämre, så ok, nu ska vi prata mens!

Fast jag vet inte om jag har så mycket att säga om det...naturligt ja, lite skämmigt...ja, fast jag inte är direkt pryd! Jag hade en pojkvän en gång som vägrade köpa bindor åt mig för att det var så fruktansvärt pinsamt. Då har man problem kan jag tycka. Annars kanske det inte behöver vara ett återkommande samtalsämne runt fikabordet, eller?

Jag minns i skolan, jag kanske gick i 3:an eller så. Fröken pratade om mens och så sade hon att det var bra om man kunde prata med sin mamma om det innan man fick sin första mens. Och kunde man inte prata om det med mamma kunde man ju prata med en storasyster om man hade det (männen och pojkarna lämnades utanför), för att få höra vad de hade att säga kring ämnet. Sagt och gjort. Morsan vågade jag ju inte fråga, men jag tog mod till mig och gick in till en av storasyrrorna och frågade hur det var att ha mens. Hon vrålade till och kastade en väckarklocka mot mig...jag tolkade det som att hon inte ville delge mig sina erfarenheter:)!

Mest har ju de där dagarna i månaden gått ut på att dölja att man har just de dagarna i månaden. Efter att jag varit sjuk, och då var utan mens i kanske 1 ½ år och det kom igång igen, så började jag dock älska min mens. Jag pratade gärna om det (kanske inte till främlingar på stan, lite vett har även jag:)), och jag lade bindor i ytterfacket på min ryggsäck och brydde mig inte alls om någon skulle se dom. Då skulle de ju bara förstå att jag har mens. Det låter ju lite sjukt nu när jag läser det...:).

I den här perioden av livet har jag fått en hatkärlek till mensen. Den är förbaskat dryg och jobbig, men samtidigt är jag ju glad varje månad den ändå kommer. Puh, jag klarade en månad till, klimakteriet har ännu inte helt satt klorna i mig!

Det är ändå lite lustigt att ämnet är så tabu. Inte ens vi kvinnor pratar ju direkt om det med varandra. Däremot pratas det ju gärna förlossningar så det står härliga till, lika naturligt det...och då beskrivs det ingående om hur folk spricker, bajsar på sig, och det blir lätt en tävling om vem som hade det längsta öppningsskedet eller vem som använde minst smärtstillande och vem som skrek minst! Hur vi håller på...själv är jag ju ingen "riktig kvinna" eftersom mina barn förslösts med kejsarsnitt. Jag fick i och för sig gå igenom hela öppningsskedet med min stora men för en del räknas inte det riktigt, för jag behövde ju inte genomlida den sista fasen (jag hade gjort allt för att få just genomlida den sista fasen!). Men hörrni tjejer, vi kanske ska börja tävla i mens också! Vem blöder längst? Vem har mest smärtor? Ojoj, nu flippar jag ur, det märks att det är fredag...:)

Detta måste ju vara mitt sämsta inlägg någonsin, men jag skyller på att hjärnan inte är helt med, det är den tiden i månaden!

Mensa lugnt!


För övrigt:

• ...är det fredag och sol och vi ska för ovanlighetens skull äta tacos ikväll...
• ...har jag börjar fundera på sommaren och semester. Lite Stockholm kanske och så Värmland förstås. Och i år måste vi till Furuvik!

/Ida