Jag åkte dit på "vinst och förlust". Uppsala var jag trött på, och när de sände på radion från Storsjöyran tyckte jag att det lät som en trevlig stad. Därför valde jag Östersund som min studieort framför Stockholm, Göteborg, Linköping och Umeå (till min pojkväns förtret, det förhållandet höll givetvis inte!). Och jag kom aldrig att ångra mig!
Östersund bjöd på vacker natur, patriotiska jämtlänningar, fina caféer, många pizzerior, ljusa härliga sommarkvällar och smällkalla vintrar! Idag avskyr jag kylan men när jag bodde där gick jag glad i hågen (?) från Frösön och in till skolan nästan varje dag. Jag brukade ha sällskap med min norska väninna, som jag inte förstod alls i början, vilket hon märkte och hade roligt åt. Eller så gick jag med en annan väninna som inte vågade gå över isen (där lastbilar körde) för att den kunde spricka, och därför fick vi gå en ganska rejäl omväg runt isen)!
I kartongen hittade jag rester från den ambitiösa Ida, hon som skrev typ 1 fel på tentorna. Det var lite förvånande att hitta tentan från Statsvetenskap, en kurs jag gick efter socionomexamen, och som jag brukar säga att jag "totalt struntade i, jag ville bara åt studiemedlen". Nåja, den tentan hade jag 79,5 av 80 poäng så jag tror inte att jag direkt struntade i att plugga... Nej, jag var ambitiös på den tiden, idag gör jag allt för att slippa ägna några minuter åt en uppgift jag fått i en internutbildning på jobbet...:)
Kartongen påminde mig även om den lite vildare Ida, och hon som var vilsen i jakten på kärlek. Jag var under de åren galet kär i en kille som tyckte om mig, men som nog aldrig såg mig som sin framtida partner om ni förstår vad jag menar!?! Där fanns några smärtsamma brev...och så fanns lite brev och annat som jag lättad slängde i papperskorgen, lättad för att det inte var något som jag vill att mina barn en dag ska läsa...
Det som mest fyllde ut kartongen var sånt som hade med Studentspex att göra, och det är framför allt det jag minns från de här åren; att skriva manus, träna in sketcher, stå på scen och vara totalt hämningslös...det var underbart! Och vilka härliga människor som var med där, där passade alla in! Ett år tror jag vi var ca 70 personer som hjälptes åt med en uppsättning, och där alla bitar var viktiga och gemenskapen hög! Det kändes lite vemodigt att tänka tillbaka på fina Lars, han som var vår uppskattade ledare, och som dog för ca 10 år sedan. Och jag blev lite undrande över vad som har hänt med alla mina gamla vänner; är Makaronen och Roger fortfarande ihop? Hittade Foppa någon tjej till slut? Och är Monica och Linda fortfarande vänner?
De där åren i Östersund minns jag med mestadels glädje. Det var nyttigt att flytta en bit hemifrån och att stå på egna ben och få pengarna att räcka till (vilket de ju aldrig gjorde, lånade i slutet av varje månad 300 kr av en kompis som var mer ekonomiskt lagd), och det var fruktansvärt roligt både att studera och att vara en del av studentlivet i stort. Och det var roligt att i helgen få vara 22 år igen, jag var allt rätt rolig på den tiden...:)!
För övrigt:
- ...är det ett himla tjat om nåt Kongo-nr som ringer på telefon.
- ...är livet faktiskt mycket tråkigare när man försöker hålla sig ifrån godsaker!
- ...har jag varit på kurs med jobbet, och jag kan lova att den ambitiösa Ida höll sig på långt avstånd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar