Vad gör dig lycklig?

”Det finns inget bättre skönhetsmedel än lycka.” Blessington. 

”Den högsta lyckan i livet är förvissningen om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt: att vara älskad trots en själv.”  Victor Hugo

 

Häromdagen fick jag så det fruktade men ack så efterlängtade svaret från Akademiska om min MR-undersökning; puh, inga förändringar, inga tecken på sjukdomsaktivitet. Jag satt länge och stirrade på de underbara raderna, ett leende växte fram och jag kände mig så lättad och tacksam och lycklig! Jag skrev nyheten på facebook och jag fick så fina kommentarer och fler gillanden än när jag skrev att jag gått ner två kg:). Och då blev jag ännu lyckligare, av att det finns så många som bryr sig om mig! 

Jag tänker ofta på lycka. Den lilla vardagslyckan och den stora omvälvande! Den stora som skakar om hela ens innersta, som gör så att det känns som om hjärtat ska sprängas, när det går som en lycklig stråle genom hela kroppen och man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Den underbara men lite ovanliga lyckan, som jag nog faktiskt bara har upplevt några gånger i livet. Som när jag gifte mig. Och när barnen för första gången lades i min famn. Och när jag gjorde första MR efter transplantationen och fick höra att de inte längre såg någon sjukdomsaktivitet! Och när jag skrevs ut från sjukhuset och gick på stan med min lillasyster och det plötsligt slog mig att jag ju gick där som vem som helst.

Den stora lyckan i alla ära men det är ju den andra sorten som är mest frekvent, som förgyller våra vardagar och kan förvandla dem till en fest! Som 8-åring skrev jag i min dagbok om den perfekta söndagen: jag var med mina systrar och åkte pulka i Sunnerstabacken hela dagen. Sedan gick vi hem till en av syrrans kompisar, drack choklad och såg på Fame. Jag skrev att jag var så lycklig och att det var den bästa söndagen i mitt liv! Härligt, tycker jag, det behövs ju inte så mycket för att få känna av det där pirret, lyckan! 

Tyvärr stressar vi nog bort en hel del tillfällen till lycka och skratt, eller så förminskar vi det vi känner för att någon vän eller arbetskamrat eller kändis upplever något mycket häftigare. Men ingen annan kan ju avgöra vad som gör dig lycklig, vad du vill uppleva i ditt liv! "Man är sin egen lyckas smed" som det så fint heter. Kanske är du som jag och blir lycklig av att åka pulka och se på Fame eller känner du känner pirret när du bestiger ett berg eller kniper chefspositionen på arbetsplatsen eller köper ett par dyra snygga skor?

Jag skulle hellre velat vara utan ”året från helvetet”, 2004, då jag ju hade så ont och faktiskt korta stunder ville dö. Men samtidigt har ju det där året gjort mig till en mer dödlig person, och jag tror att jag många gånger kan ha en liten genväg till lyckan. När jag stirrade döden i vitögat och klarade mig blev jag så medveten om att det liv jag har är mitt och att det är begränsat. Som många andra så började jag därefter göra en lista på allt jag skulle uppleva innan jag dör! Skulle jag kanske skola om mig? Resa mer? Skriva en bok och bli känd? Ärligt talat fick jag inte ner så många tankar på det där pappret. Först gjorde det mig lite frustrerad och jag blev lite besviken på mig själv som inte kunde komma på några högtflygande drömmar som jag skulle förverkliga! Men sen kom jag ju på det; det var ju inte det jag ville ha, det var ju inte det som innebar lycka för mig. Nej, jag längtade efter den triviala vardagen, jag ville fika på café August, jag ville lyssna på Elvis på julafton hemma hos mamma och pappa. Trygghet. Lycka. Och sån har jag ju alltid varit, en riktig familjemänniska som vill ha nära och kära omkring mig och inte verkar skapt för äventyr utomlands för de äventyren slutar alltid i katastrof. Och så ville jag ju så gärna ha barn och finna kärlek igen! 

Säkert skiftar det genom åren. Om några år kanske jag visst strävar efter den där chefspositionen. Fast jag tror att det för mig aldrig kommer att vara den stora källan till lycka. För mig innebär lycka att Robert håller om mig och säger fina ord i mitt öra, att lyssna på barnen när de sjunger med i någon sång, att få andra att skratta, att öppna presenter på min födelsedag, att träffa mina systrar, att lyssna på vacker musik eller läsa sista kapitlet i en riktigt bra bok, att äta en riktigt saftig bit kladdkaka (med grädde) eller att som sagt få ett riktigt bra besked! Och så mycket mycket mer. Nu ska ni dock inte tro att jag är någon övernaturlig människa som är lycklig jämt. Nej då. Även jag har skitdagar, stunder då jag vill avsäga mig moderskapet, då jag ber Robert fara och flyga, stunder då allt känns svårt. Men jag brukar ändå ganska snabbt komma tillbaka, minnas värdet med livet, mitt liv, min lycka.

Kanske låter jag torr, kanske suckar ni mer äventyrslystna därute av tristess? Det gör inget. Vi kanske bara vill olika saker med våra liv? För mig tror jag att det jag kommer värdera högst när jag sitter med mina glappande löständer på ålderdomshemmet (om jag har lyckan att leva så länge!), det jag kommer prata om så att de andra blir trötta i öronen, är just de saker jag nämnt; kärleken till mina barn,min man, övrig familj, släkt och vänner och alla de saker vi upplevt och gjort tillsammans.

Så, handen på hjärtat, vad gör dig lycklig? 


För övrigt:

• ...är det snart dags för Stockholm, Jonas Gardell och annat skoj! 
• ...är jag snart 41 bast!
• ...vill jag önska er alla en riktigt skön Allhelgonahelg, passa på att skänka en tanke till någon kär person som inte längre finns ibland oss. 

/Ida