Om mig

För 10 år sedan började jag att bli sjuk, det var som att det fanns en tickande bomb i mig som några månader senare fullkomligt exploderade. Jag kom att spendera ett halvår på sjukhus. På nätterna, när jag låg ensam på mitt gula sjukhusrum och hade fruktansvärt ont, brukade jag ibland fundera på om jag skulle kunna förmå mitt hjärta att sluta slå bara genom att önska det riktigt mycket...Det gick inte. Och tur var väl det. För annars skulle jag inte sitta här idag, och skriva de här raderna. Jag hade inte kunnat gå in och titta på mina två fina döttrar (som läkarna sade att jag inte skulle kunna få!) när de sover sött eller krama om min man. Eller missbruka Brio, eller skratta mig fördärvad eller...ja, ni förstår va!?! Jag fick mitt liv tillbaka, och lever idag ett högst ordinärt liv även om jag väl inte vet om jag är särskilt ordinär:).

Det här är en opretentiös blogg! Jag skriver mest för mitt eget nöjes skull, det blir ju lite som en dagbok. Men följ mig gärna på mina turer längs "memory lane" eller i min vanliga härliga/jobbiga/stressiga/roliga vardag där jag försöker, säkert precis som ni, att ta tillvara på livets guldkorn på bästa sätt.

söndag 24 november 2013

Skärpning Ida Berner!

För någon dag sedan läste jag en krönika skriven av Felix Herngren, komikern ni vet. Han skrev om att det räcker med skattesänkningar nu för hans del, han vill hellre vill ge pengarna till de som verkligen behöver dem. Det var en bra krönika. Han förde fram något viktigt, han tog ställning, fick läsarna att tänka efter! Och då blev jag lite arg...delvis för att klasskillnaderna ökar i vårt land, men jag blev också rätt förbannad på mig själv som bara skriver en massa nonsens på min blogg! Inte för att jag är någon kändis, eller för att jag har så många läsare men ändå...de sista inläggen där jag har skrivit mina uppsatser från högstadiet. Jag menar...hallå, finns det någon hemma!?! Ska vi trumpeta en intressefanfar, hissa en intresseflagga eller be intresseklubben anteckna att Ida Berner som bor i Säter skrev en uppsats om pensionärer när hon gick i 9:an? Nä, skärpning för fan Ida Berner!

Jag har förvisso inte lovat att leverera samhällskritik, eller vara djup eller smart på något sätt, men liiite substans skadar inte. Så, jag ska verkligen försöka skärpa mig. Åtminstone inga fler gamla uppsatser...

Jag varken hinner eller orkar tänka ut något seriöst inlägg såhär på söndagkvällen, men jag kan åtminstone leverera en lista med några uppmaningar från mig, om sånt jag tycker är viktigt:

1. Snälla. Använd cykelhjälm. Jag har sett några av de som inte gjorde det, när jag var inlagd. Någon hade svåra hjärnskador, någon var förlamad. Så kom igen, det är inte värt att bli förlamad för att man inte vill förstöra sin frisyr eller tycker att man känner sig obekväm i hjälm, eller hur? Och psst föräldrar, ni är förebilder för era barn...

2. Snälla. Ta ställning. För eller emot organdonation. Om det värsta händer kan dina organ rädda någon annans liv. Eller så vill du inte det, vilket är ok. Men ta ställning, fyll i dina önskemål  på livsviktigt.se.

3. Snälla. Försök att hänga med åtminstone litegrann i politiken och använd sen dina kunskaper i nästa val. Fundera på hur du vill att samhället ska fortsätta att utvecklas och rösta efter det. Det viktiga är förstås att du använder din rätt att rösta. Jag erkänner; jag röstade inte i senaste kyrkovalet. Korkat! Sverigedemokraterna var bra på att rösta så de gick framåt. Det misstaget gör jag inte om!

4. Snälla. Du som har barn, låt dem få en vit jul! Skippa alkoholen!

5. Snälla. Lev! Ta tillvara varje dag! Och ta inte allting så allvarligt!


För övrigt:

  • ...är jag glad och tacksam för alla barnaktiviteter som finns i lilla Säter! Idag har vi varit både på gymnastikavslutning (där barnen dessutom fick se bio) och på barnteater. 
/Ida






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar