Hej Sverige! Det är gamla Gösta som skriver, Gösta på ålderdomshemmet Senilen. Jo förstår ni, jag kunde inte sova och därför började jag rota i min väska. Jag hittade då min gamla ficklampa som jag köpte någon gång under kriget. När jag hittade den kom jag på att den måste komma till användning, så nu tänker jag skriva i skenet från min ficklampa. Ska jag berätta om Lisa? Ja, det gör jag.
Gott folk! Det var en vanlig söndag på Senilen. Jag och grabbarna satt som vanligt ute i trädgården, spelade poker och tog oss ett glas saft. Det var ovanligt fint väder för att vara i maj månad Länge sedan det var så fint vid den tiden på året, 1987 ungefär sisådär. Ja, det var i alla fall jag, gamla Gösta, och så var det enögde Sixten och långbente Arne, den dumme fan.
Jag hade just dragit den där roliga historien: "Sixten, du har en fluga på en av dina hakor" när en sköterska dök upp och skulle ge oss mer saft. Jag tittade på henne och herre Jesus vad nära det var att jag tappade mitt emaljöga. Hon var så grann!Hon hade en fin, vit rock på sig, som hon hade dragit åt i midjan. Det var bra, för då kunde man se konturerna av hennes bröst. Jo, och så hade hon fina ben som såg råkade ut. Hon hade nog använt en sådan där kvinno-shave, eller vad det nu heter. Håret var krulligt och hon hade de allra vackraste ögon! Eftersom jag inte är blyg av mig frågade jag vad hon hette och hon svarade kort och bestämt: "Lisa". Inget tvivel om saken, jag blev dödskär!
Gott folk! Det blev måndag och det regnade. Jag tycker inte om när det regnar för då får jag så rysligt ont i benet. Det sitter i sen kriget. En dag när jag kom hem från jobbet trodde min blinda hustru - Gud bevare hennes namn - att jag var en japan så hon slog mig på benet med en stekpanna. Ja, så jag stannade inne den måndagen och läste lite i en dagstidning från 1950 som jag hade hittat i min väska. Rätt som det var om Lisa in och började prata med mig. Jag är inte en sådan där som klagar mycket, men jag berättade i alla fall att jag hade rysligt ont i benet. Till min förtvivlan rådde hon mig bara att dricka en kopp te, det skulle hjälpa. Åh, så vackert hennes bak gungade när hon gick mot dörren. På kvällen var det kåldolmar till middag så jag gick och lade mig hungrig.
Gott folk! På tisdagen kom Lisa, igen. Hon frågade om min krigsskada, det där med stekpannan ni vet, och medan jag berättade såg jag medlidande i henens ögon. Jag berättade också att jag inte tyckte om kåldolmar. Då klappade hon mig på huvudet och sade: "Stackars Gösta! Men det blir stångkorv och rotmos ikväll." Jag lade mig hungrig den kvällen också.
Gott folk! Onsdagen var den bästa dagen på hela veckan. Dagen började med att jag fick vända blad i min almanacka, det är kul. Sedan kom Sixten in och vi satt vid mitt röda skrivbord och tittade på gamla foton. Efter sisådär en timme upptäckte vi att vi redan hade tittat på korten några gånger, så vi slutade. Enögde Sixten har bara ett öga. Det är en skada från kriget och han skryter jämt om det. Som om det skulle vara något!
Onsdag är städdag. Då komemr alltid en tjurig städtant med en maskin som låter som en myggkoloni. Hon var i färd med att städa då Lisa klev över tröskeln. Lisa sade att jag skulle lägga mig på sängen så hon kunde massera mitt onda ben. Oj, det var inte dåligt det ska jag säga! Jag lade mig ner och njöt, och det dröjde inte länge förrän jag inte ens hörde maskinens myggläte. Hennes smala fingrar rörde sig snabbt över mitt ben. Då och då klämde hon snabbt till, för att sedan fortsätta. När hon var klar var jag så lycklig att jag inte fick fram ett ord till tack. På kvällen låg jag och tänkte på henne medan jag räknade fläckar i taket. Jag hittade nitton stycken.
Gott folk! Torsdagen var en katastrofdag och om den tänker jag inte berätta mycket. Vi satt i allrummet och spelade gamla godingar på stereon. Långbente Arnes ben är inte bara långa, de är vingliga också. Han stod som vanligt vid fönstret, med kikaren i högsta hugg. Hur det nu var vinglade han plötsligt till. Jag var beredd att som vanligt få se honom trilla i golvet, men det gjorde han inte den härgången. Lisa sprang nämligen fram och lade armarna runt hans kropp. I den hemska ställningen befann de sig länge, innan Arne slutligen kunde räta på sig. Hur kunde hon göra så mot mig?
Gott folk! Nästa dag, som var en fredag, var en mörk dag i mitt liv. Ett tag trodde jag att jag hade satt in emaljögat åt fel håll och blundade med mitt andra öga, ty jag såg bara mörker. Men sedan kom jag på att det var min sinnesstämning som gjorde allt mörkt. Dessutom kanske solglasögonen bidrog en del. Jag satte mig vid fönstret och skrek "hämnd" allt vadjag orkade. Till slut beslöt jag mig för att verkligen hämnas. I min väska hittade jag ett gammalt ärtrör och några ärtor. Jag gav mig ut på jakt och det tog inte lång tid innan jag hittade mitt byte, giraffen Arne. Jag pepprade honom ordentligt! Han trodde att det regnade, trots att vi var inomhus, och började leta efter ett paraply Hoppas Gud förlåter mig!
Gott folk! Lördagar är riktiga festdagar Då brukar vi åka på utflykt och det gjorde vi också denna lördag. Såren i mitt hjärta hade börjat läka och eftersom jag ångrade vad jag gjort dagen innan skötte jag mig exemplariskt. En gång i tiden jobbade jag som servitör på ett café och därför hjälpte jag till med att servera kaffe. Fåglarna sjöng och himlen var blå. Runt omkring oss sprang det barn, de spelade fotboll och ropade elaka saker åt oss. Jag såg inte till Lisa så mycket, men jag kunde känna hennes närhet.
Gott folk! Det blev söndag igen Vi satt som vanligt ute i trädgården, spelade poker och tog oss ett glas saft. Jag hade just dragit den där roliga historien: "Arne, du har en geting på en av dina hakor", när Sixtens dotter dök upp. Oj, vad kär jag blev! Hon var inte lik farsgubben, utan bedårande vacker. Maj hette hon och det tyckte jag var kul eftersom det var maj månad. Det var förresten ovanligt varmt ute ör att vara i maj månad Länge sedan det var så varmt vid den tiden på året, 1968 ungefär sisådär. Men...vad nu då? Har jag solglasögonen på mig eller? Jaså, batterierna har tagit slut.
För övrigt:
- ..upptäckte en kollega en riktig journalgroda jag gjort. Det skulle stå att ett barn sov dåligt eftersom han oroade sig för sin släkting som var utvisningshotad, men jag hade i stället skrivit att han var utrotningshotad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar