Kyssen

Vi tar väl en uppsats till, också den från högstadiet, på temat "kyssen. Minns att fröken pratade med mig om uppsatsen, tyckte nog att mitt ämnesval var lite obehagligt...

Från ett mörkt litet rum knarrningar och några lågmälda stönanden. I den knarriga sängen befinner sig två människor av olika kön. Hans händer rör sig snabbt över hennes slanka lilla kropp, medan han talar uppmuntrande till henne. Hon ligger helt stilla, med händerna längs sina sidor och ögonen slutna. Hon vet att han snart ska ta sig in i henne men hon försöker att inte tänka på det. 

Han gör allting mekaniskt. Själva förspelet existerar inte, utan han smeker bara hennes kropp medan han tränger in i henne Ur hennes mun kommer bara ett litet pip. Hon ligger och hoppas att han inte har hört. Vill ju inte att han ska veta hur ont det gjorde. Hon tror att det är över nu, han brukar ju inte hålla på så länge.

Så känner hon hur hans tunga sakta särar på hennes läppar. Hon ligger och undrar vad som nu ska hända när han börjar prata: "Det här är skönt", säger han. "Håll bara din mun öppen så ordnar sig allting". Hon nickar och öppnar munnen lite mer. Hans tunga springer nu omkring i hennes mun. Det kittlar lite men hon har ingen lust att skratta. Han har inte heller lust att skratta. Något inom honom säger att han gör fel, men han kan ändå inte sluta. 

Nu snuddar hans tunga försiktigt vid hennes. Han känner hur hon rycker till av obehag, men trots det bestämmer han sig för att göra om det. Han trycker sig tungt mot hennes kropp och sätter samtidigt sin tunga mot hennes. 

Hon känner starka kväljningar. Med alla sina krafter försöker hon få bort den kropp som ligger ovanpå henne men hon är för svag. Plötsligt börjar hon att kräkas. Hon försöker hålla tillbaka vätskan som rinner nerför hennes mun, men den fortsätter att rinna. 

Trycket mot hennes kropp minskar när han reser sig upp. "Fy fan", säger han, medan han sätter på sig kalsongerna. "Du tål ju inte ens att din pappa kysser dig!" Så går han.

Från ett mörkt litet rum hörs nu inga knarrningar eller stönanden. Det enda som hörs är små hjärtskärande snyftningar från en liten flicka som är ledsen för att hon har gjort sin pappa illa.

Jag förstår nu att min fröken blev lite bekymrad...nu ska jag inte "terra" er med fler uppsatser!

För övrigt:

• ...har vi för första gången varit på ett lekland idag. Jag är väl sådär imponerad men barnen (och Robert) hade allt bra roligt och det är ju det viktigaste!
• ...har jag lite svårt att förstå att det är första advent nästa söndag. Men mysigt ska det bli! 

/Ida