Är vikten så viktig?

"Jag kommer ihåg när du vägde 60 kg och tyckte du var tjock" var det någon som sade till mig igår. "Fast så var det inte, svarade jag, det var andra som tyckte jag var tjock, inte jag själv." Då gick jag på gymnasiet och ja, jag fick en del gliringar för min 60-kiloskropp, bland annat en rätt taskig vers om att jag borde äta mindre för att få mindre hull som lästes upp på någon klassfest på gymnasiet. Fast jag brydde mig inte så mycket, tyckte nog att jag var rätt snygg (vilket jag var:)).

I takt med årens gång lades fler kilon till min kropp. Jag, som nog lider av någon form av "omvänd anorexi" tänkte dock inte så mycket på det, utan när jag har sett mig i spegeln har jag kunnat störa mig på att jag tex har varit finnig eller haft en trist frisyr eller fel glasögon, men jag har ändå tyckt att kroppen var ok...den var ju jag.

På samma sätt märkte jag inte att jag gick ner hiskligt mycket i vikt när jag låg så länge på sjukhus. När jag ser på foton från den tiden kan jag ju konstatera att jag var betydligt smalare men...för mig var det då inte så viktigt om jag gick upp eller ner i vikt, det var mer häpnadsväckande att jag levde, att jag började kunna gå igen, kissa igen, älska igen...så nej, vikten var inte så viktig, inte för mig!

Men visst, för några år sedan kunde ju inte ens jag värja mig mot alla löpsedlar om att få bikinikroppen, allt snack på jobb och bland vänner om alla metoder som prövats; GI, LCHF, Viktväktarna...å, så trött jag är på allt sånt snack,och allt predikande som alltid ska tas till! Men nånstans kunde jag ju som sagt inte hålla mig undan längre utan även jag försökte mig halvhjärtat på den ena dieten efter den andra. Utan resultat. Jo förresten, med resultat att jag som alltid tyckt om min kropp nu började tycka att den var ful.

Har ofta funderat på det här med folks kommentarer, hur vi i samhället tillåter gliringar mot folk som är tjocka. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att påpeka någons vikt för vederbörande. Jag skulle ju heller aldrig påpeka att någon hade en ful näsa, taskig hårväxt eller en ful vårta! Finns det inte viktigare saker att bekymra sig över? 

Idag kan jag ju se att jag är stor, rentav lite halvfet, och jag tänker göra mitt bästa för att bli en lite mindre Ida. Men inte fan gör jag det för att du tycker att jag är för stor. Nej, jag gör det för hälsans skull, och för att jag vill kunna leka och "springa"med mina barn. Kanske blir jag också lite vackrare på kuppen. Men jag kommer ändå att vara jag. Och om jag blir lyckligare återstår ju att se...

För övrigt:

• ...firade vi min mamma igår. "Jag bestiger hellre min fru än Kebnekaise"  är en kommentar man helst inte hör från sin pappa. 
• ...saknar jag redan sommaren.

 /Ida