Dagen D

Jag vet inte hur många av er som såg när de pratade om stamcellstransplantation mot MS på nyheterna för några dagar sedan, och de fina resultat som hittills uppnåtts:)! Jag försökte lägga in länken här men lyckades inte (!), kanske kommer den senare...så kul att läsa såklart, och det väcker ju så många minnen varje gång jag hör ordet MS eller stamceller...tänkte dela med mig, ocensurerat, från min "dagbok", som jag skrev efter att jag kom hem från sjukhuset och behövde sortera alla miljoner tankar och händelser i mitt huvud och faktiskt mådde väldigt dåligt...att skriva blev lite terapi för mig då, så här kommer ett litet smakprov...

"Den sjätte februari 2004, dagen D, då jag skrivs in på avdelning 22 C, neurologiska kliniken på Centralsjukhuset i Karlstad. X och syrran följer med mig. Jag orkar inte gå själv från bilen så X lånar en rullstol och körmig in. Sen måste han åka till jobbet. Syrran och jag får sätta oss i dagrummet och vänta eftersom inget rum finna ledigt. Efter en stunds väntande i tystnad måste även syrran åka till jobbet så jag blir ensam. Vad går igenom mitt huvud? Inte mycket, jag känner mig helt avstängd. Jag ser mig noggrant omkring, tänker att jag nog inte ska stanna länge på den här dystra platsen med den starka lukten. Lukt av vad? Desinficeringsmedel kanske? Död? Vad vet jag. Andra patienter rullar förbi i sina rullstolar. De tittar på mig, men vi hälsar inte. Är jag verkligen så dålig som de ser ut att vara? Det kan väl inte vara så? Efter en lång tids väntan kommer äntligen en undersköterska och tar mig med till min sängplats. En säng, ett nattduksbord, och så några skärmar eftersom jag ska dela rummet med tre andra kvinnor. Min avstängdhet blir ännu mer tydlig.Jag försöker att inte känna och inte tänka. Placerar ut lite personliga föremål på nattduksbordet så att det blir mer mysigt, men vem försöker jag lura? Det blir inte mysigt i den här salen om jag så strödde ut prydnadskuddar i alla sängar, bytte ut de fula konstgjorda blommorna mot levande och hängde kandelabrar i taket. I det här rummet regerar ångest, och så den gula sjukhusfärgen förstås!

Det skriks bakom en av skärmarna. En kvinna ropar: "Har du också MS eller?" Det tar ett tag innan jag förstår att frågan är riktad mot mig. Vad ska jag svara på det? Ett litet "ja" tränger sig ur min mun, och då börjar hennes svada om hur ont hon har det, hur hennes liv har förändrats och hur jävligt allting är. Hon pratar högt och hon gråter mellan orden och jag känner en slags lättnad över att jag ändå verkar må bättre än vad hon gör. Psykiskt i alla fall. Jag har ju bestämt mig för att jag ska behålla min livsglädje även om jag nu råkar ha MS, och jag tänker inte ligga i en säng och skrika ut min aggression och min smärta. Ett styng av rädsla far igenom mig. Tänk om jag inte klarar det då? Den där tjejen kanske gick in med samma ambition som jag, men så har sjukdomen knäckt henne. Fan, det gäller att inte tänka på det..."

För övrigt:

• har jag varit på strutsfarm idag med familjen. Skoj! Kan inte få en bild ur mitt huvud bara...funderar på hur det skulle se ut om någon utförde en heimlich-manöver på en struts...
• Tyvärr tänker jag också mycket på de pojkar som blev strypta av en pytonorm. Inte lika roligt! 
• Ska jag bli intervjuad av Sveriges radio Värmland imorgon alla värmlänningar! Vet inte när det ska sändas men håll gärna en tumme!

 /Ida